I'm in

Yep. I'm in. Dags att börja planera avfärd, och vad jag ska pyssla med på helgerna.
 
Det här blir en bra sommar.

I ett FedEx kuvert...

1 copie de la carte d'identiteté ou 1 copie de passeport-check
1 copie recto-verso de la carte de maladie européenne ou un justificatif de l'affilation à une assurance sociale indiquant la durée de validité-check
1 copie du diplôme Bachelor et/ou expérience professionelle équivalente (au moins 5 ans)-check
1 curriculum vitae détaillé-check
1 photo d'identité-check
1 lettre de motivation décrivant le projet professionnel ainsi que la spécialité dans le domaine Biobanking-check
1 lettre récommendation-check
 
 
Och på väg vart då? Till Luxembourg!
 
 
Nu är det bara att vänta på ett svar. Känns som den största utmaningen för Fröken Otålig.
 
 
 
 

You are fooled, suckers!

Nyss tog vi examen från univeritetet, och nu är en av mina närmsta vänner titulerad som doctor. Helt galet. Alltså inte att han fått titeln, men att tiden gått så snabbt.
 
När man befinner sig inom akademin, är det lätt att man känner sig otillräcklig, inte god nog, att man bara väntar på att någon skall komma på en, att snart. Snart. Kommer de upptäcka att jag inte alls passar in, att jag inte har den minsta logik. Som min vän avslutade sitt tal-I fooled you all, suckers! Och kanske detta rentav är tecknet på att man hör hemma där. Kan man lura de främsta inom sitt fält, är man smart nog för att vara kvar.
 
 
Och efter att ha läst texten ovan, känns det svårt att någonsin lämna akademin, och kanske framförallt Uppsala. Jag måste dock erkänna att jag börjat känna mig färdig med den här staden. Hade det inte varit för att jag trivs med mitt jobb hade jag nog letat mig vidare, kanske rentav lämnat landet.
 
Disputationsfesten var för övrigt fantastisk. Och jag känner ömsesidigt för meddelandet ovan.