Att resa genom arbetslivet

Hoppsan vad tiden går fort. Det är ju över två månader sedan jag skrev ett inlägg. Det är så konstigt, egentligen borde man väl blogga mer när det man har mer att göra?
 
Sist jag skrev had jag precis kommit hem från en vecka i ett mycket regnigt Spanien. Det var kallt och fuktigt. Mitt hår blev lockigt trots desperata försök med platttången. Jag var trött, jag hade samma vecka kommit hem från en resa till Manchester. Bristen på sömn gjorde att mitt immunsystem klappade ihop, jag sov större delen av tiden mellan resorna. Försökte äta, men allt jag fick i mig var släta soppor och sallader. När man redan ligger dåligt till på energiintaget hjälper inte konferensmaten en i rätt riktning. Tapas är inte lunch. Och restauranger som öppnar för servering 21:00 var inte heller till min fördel.
 
Missförstå mig inte. Det är ett privilegium att få resa i tjänsten. Men det är inte lyxigt. Det är slitsamt. Det är långa dagar, det är inte alltid tillräckligt med mat, det är representation även de gånger man helst av allt vill krypa ner i sin hotellsäng, se på dålig tv och beställa room service. Det är inte semester. Men jag skulle aldrig byta bort det. Chansen att träffa människor från hela världen, se andra kulturer och kasnke rentav ta en dag eller två extra när man ändå är på språng är något jag önskar att alla hade chans att göra. Oavsett om det är fuktigt, kallt, och man går runt med ostyrigt hår. Just denna resa kanske inte var den bästa, men det fanns konferensvänner som fick mig att överleva trots allt. Se ljuset.
 
Det blev inte mycket till fotografering, de få bilder jag tog tog jag från en sightseeingbuss som råkade stanna utanför konferenscentret. Här är tre av dem. Den första  bilden är katedralen där en av mina kungliga favoriter ligger begravd ( i alla fall om jag minns rätt från tidigare vistelse i staden, för tio år sedan) Joana de la loca. 
 
 
Bild nummer två är en trädgård utanför ett dimmigt Alhambra. Det är himla vackert där. Hade vädret varit bättre hade jag nog gått lite galen med mitt vidvinkelobjektiv.Älskar att fota byggnader.
 
 
Och här ser det ju ut som om det finns en uns sol. Kändes värt att fotografera just då. Tänkte att det kanske gick att leva på när november och december kändes som mörkast.
 
 
 
Granada alltså. Andalusien. Spanien. Jag älskar dig fortfarande. Och vi förstår varandra förvånansvärt bra trots att vi varit skiljda åt under en sådan lång tid.
 
Idag har jag  för övrigt spenderat dagen åt att pussla ihop nästa jobbresa. I april/maj. Den blir än längre bort. Berättar mer om det senare. Förhoppningsvis innan jag har återvänt från den.
 
 
1 Malin Aurora:

skriven

Åh jisses så fint!

Svar: tack, önskade dock att vädret var vackrare.
mariannekarolin

Kommentera här: