And you go to the embassy parties, where you talk in russian and greek...

Okej. Så fancy är det väl inte riktigt. Men när jag visade bilder för min mamma från jobbet fick jag kommentaren "vad olik dig du är". Och så är det nog. Det är en annan persona som jag tar på mig. Eller annan och annan. Det är ju också jag. Bara en annan sida av mig. Den som jag klär av mig när jag är ledig. Tänkte vi kunde titta lite.

På hotellrummet i Zürich efter en 16 timmar lång arbetsdag som bestod av resor och att titta på robotar.


Här trixar jag med tejp för att sätta upp poster inför en invigning av att en av våra processer var klara att starta


Här smiter jag från konferenslokalen och fotograferar inne i Marseille stad


Och äter lite crêpes, som jag antagligen Instagrammar (heter marianekarolin där, om ni undrar).


Och så här kan man se ut en kväll på slottet



Jag har ett ganska fint jobb. Om än frustrerande vissa dagar. Min ledighet över sedan en vecka tillbaka. Jag avrundade den med Way out west där jag bland annat flanerade runt (och drack vin) med den här tjejen. Nu måste jag återgå till rutiner igen (inge mer ligga och sova fram till lunch, eller fika när som helst). Och vet ni. Det gör faktiskt inte så mycket.

Låt mig presentera bulldoggarna Bulten och Bozz

Jag har precis lämnat min små älsklingar hos min syster. Hon ska ta hand om dem medan jag drar västerut. Till Göteborg och Way out West. Redan nu saknar jag dem. Så för att råda bot på den saknaden utan göra den för sentimental tänkte jag presentera två ny tillskott (både jag och mina syskon har ju en förkärlek till hundar). Först ut är min systers hund. En fransk bulldog. Han heter Bulten.


Bulten gillar bland annat bollar och Amiga.


Och så har vi min brors hund. Han heter Bozz och är en Engelsk bulldog.


Bozz gillar bland annat Bulten och att ta det lugnt.


Nästa gång jag träffar på Bozz väger han säkert tjugofemkilo till. Hoppas han rymmer lika mycket lugn.

En trädkyrka, blomblad, och en drunknad fågelunge

I Uppsala finns det ett ställe som kallas för Berthåga. I Berhåga finns en kyrkogård, med en trädkyrka. Det är helt klart en av de bästa platserna jag sett i den här staden. Låt oss kliva in:



Det var en grå dag, och för att göra den än mer melankolisk så hittade jag en liten fågelunge flytande i vattnet.


På något vis kändes det i alla fall som att den somnat in på rätt plats.